daim blond

Som jag längtat! De senaste doftinköpen är visserligen oftast otroligt fina, men kanske lite väl impulsiva och ogenomtänkta. Värdet av att gå och längta, provsniffa och åter provsniffa för att sedan återigen inse att doften man känner är en av de vackraste och mest behagliga man hitills stött på, är allt för högt för att slösas bort genom impulsköp.

För rätt så länge sedan köpte jag en 10ml-flaska av Daim Blond från Marlen som numer driver perfumecritic.com. Även om Daim Blond är en av de mer populära dofterna från Serge Lutens och därmed antagligen en av de enklaste att ta till sig, så ställde jag mig först skeptisk gentemot doften. Det var definitivt ingen given succé. Då tyckte jag den var på näppen lite för fruktig vill jag minnas. Men skam den som ger sig och kort därefter började jag hänsynslöst älska den otroligt mjuka känslan av aprikos och mockaskinn (inte mockasin!) som smekte mig.

När Helmut Lang släppte Cuiron köpte jag den nästan omedelbart och det blev doften som verkligen startade mitt intresse för parfym. Den var så långt från allting annat jag hitills doftat på och ingen annan hade den. Cuiron blev MIN parfym, den doft jag förknippade mig mig själv och som även andra förknippade med mig. Just nu är jag nere på de sista dropparna i flaskan och vågar knappt använda den längre, vill försiktigt krama den till slutet. Nu när Helmut Lang lagts ner så går den visserligen fortfarande att hitta, billigt dessutom, men den blir även mer och mer ovanlig. För fridens skull borde jag köpa en ny flaska innan den försvinner helt. Hur som helst var Cuiron verkligen min signaturdoft.

Med tanke på de nästan fyrtiotalet flaskor jag har hemma har stadig rotation på mig ser jag inte direkt att jag återigen kommer förknippas med en enda doft (well, kanske Hermès Eau des Merveilles...) någonsin. Dock har jag spekulerat i att tvinga fram en sådan, genom att en månad endast bära en enda doft. Nu har jag en hel flaska äntligen och ni förstår säkert var det bär hän: Daim Blond är kandidaten. Så sjukt bra är den. Dessutom kan jag se paralleller till den mjuka och krämiga Curion. Jag och mjukt läder är som ler och långhalm I guess.

l'eau de l'artisan

För att bestämma vilken doft som skulle bli dagens sprayade jag min ena handled med Hermès – Eau des Merveilles och den andra med L'Artisan – L'Eau de L'Artisan. Både är helt superba sommardofter och eftersom vädret är så sommrigt det kan bli kunde man tro att det skulle vara ett självklart val. Helt plötsligt ringde det på dörren och förbi kommer mamma med en present från Officina Profumo-Faramceutica di Santa Maria Novella i Florens. Min flaska Nostalgia! Just nu skiter jag i hur varmt det är ute, jag ska ha min Nostaliga på mig, kosta vad det kosta vill. Faktum är att jag tror den kommer passa perfekt med ångorna från het asfalt och värmestrålande byggnader.

Än en gång skulle jag kunna skriva om den älskvärda tjärighet Nostaliga besitter, men nu hade jag redan innan bestämt mig för att skriva lite flyktigt om L'Artisan Parfumeurs lättviktare L'Eau de L'Artisan. Kom bara helt lätt av mig efter den spontana leveransen, men nu så...

Väldigt länge var ett 1ml-prov det enda jag hade av L'Eau de L'Artisan, som följde med en beställning av deras Voleur de Roses. Omedelbar kärlek, nyklippt gräs hade aldrig gestaltats bättre (Carolina Herreras 212 Men samt Chic for Men har en väldigt bra rendering av den tonen också, men inte alls som här). Ändå dröjde ett inköp, och dröjde. Ända till för någon vecka sedan då V, en fin läsare av A Commenced Gross tillika Basenoteshangaround, skulle sälja sin näst intill oanvända flaska.

Gräsdoften är väl kanske det enda doften har till sin fördel, men å andra sidan är den inte så mycket annat. Som ett uppfräschande alternativ de dagar då en stark doft inte är att tänka på är den helt perfekt! Det finns helt klart sämre saker än återkalla barndomens olika gräsmattor genom att sniffa på sin handled. Effekten är näst intill hallucinatorisk. ”Why do all good things come to an end...” sjunger Nelly Furtado och då långvarighet knappast är något som kännetecknar L'Artisans finns det ett slut även för denna. Snarare förr än senare då den håller i sig några timmar och ebbar sedan ut. Innan den försvinner helt påminner den mig otroligt mycket om parfymhusets bestseller, Mure et Musc. Ibland vill jag drista mig till att kalla dem för långväga släktingar.

Cow Parfymeri

L'Artisan Parfumeur

(Bildkälla: laboutiquedelartisanparfumeur.com)