Saturday, May 15, 2010

hermès - eau d'orange verte och concentré d'orange verte


De första åren av mitt doftintresse präglades av spännande dofter, sådana som förflyttade mig någonstans, abstrakta som fick mig att associera hejvilt. Jag älskade att haja till och häpna över hur sjutton man kunde skapa en så vansinnig doft.

Riktigt så är det inte längre. Det känns som jag bytt riktning helt och numer nästan uteslutande intresserar mig för, och trivs bäst i, mer funktionella dofter: lätta, enkla, men gärna med en twist. Men ibland helt utan sådan. Ett är säkert och det är min svaghet för en välgjord citrusdoft.

Françoise Caron tog 1979 fram Eau d'Orange Verte för Hermès räkning. Concentré d'Orange Verte kom 1997, skapad av Jean Guichard. Båda är lätta cologne-flirtiga dofter med citrus och trä högt upp i kompositionen, men egentligen är inte likheterna så många fler. Jag ser helt enkelt inte anledningen till att de är så närbesläktade i namnet. Båda kan stå på egna ben.

Eau d'Orange Verte har rejält med bitter lime i sin öppningsfas. Just den är verkligen en parfymupplevelse i en klass för sig, en av de bästa. Men när öppningen passerat känns originalet lite karlaktigt stelbent, men de mossiga basnoterna är rätt trevliga ändå. Ibland finner jag lite av den mineralkänsla Terre d'Hermès har i överflöd när topnoterna blommat ut.

Concentré d'Orange Verte är betydligt mjukare i sin framtoning och speciellt början är betydligt mer hämmad än originalet. Mer linjär, men också varaktigare. Den gör inte så mycket väsen från sig, men den finns där nära huden och känns svalt gemytlig.

Wednesday, May 05, 2010

l'oreal solar expertise


När jag skrev frekvent hade jag en tanke om att ta upp lite dofter som inte direkt förknippas med parfymhus ingen hört talas om. Jag tänker på den deo jag använder och som jag vet många andra använder, mjukmedel, rumsdofter och tvättmedel, hårvax et cetera. Det där har alltid varit sådant som fascinerat mig och varför de verkar behandlas så nonchalant både av användare och tillverkare (rumsdofter undantaget). Att Ajax och Via är noga utprovade och ordentligt doftade på står nog utom tvivel, men varför vill så få andra, lite mer oväntade aktörer, ge sig in i matchen?

Det finns faktiskt några alternativ numer och de hoppas jag kunna utreda framöver: Tocca, Fredric Malle, l'Artisan,
Maison Francis Kurkdjian med flera.

Först ut är en fabulösa solsprayen från l'Oreal, Solar expertise. Snacka om pick-me-up-doft! Den är nästan lite för väldoftande tänkte jag säga; den doftar helt enkelt lite väl mycket. Det finns ingen mening att parfymera sig ytterligare när Solar expertise finns. Först ut är lite behagliga rosor, men övergår snart till en blommig mix jag har svårt urskilja enstaka element ur. Doften är en aquatic i grund och botten. Det sista känns väldigt otippat från en solskyddsprodukt, som i det närmaste SKA lukta kokosfett enligt vissa. Att rosorna endast förekommer som en flyktig toppnot förvånar mig också en smula. De brukar ofta hålla sig kvar i kompositionen som hjärt- eller bottennoter. Mycket lustigt.

Labels: