Tuesday, August 16, 2005

semester i sarek



Hyfsat nyhemkommen från en sju dagars vandring i Sarek (tokigt långt bort!) där längtan efter andra dofter än lortig ren, lortig vandrare samt den egna tandkrämen vuxit otroligt stark, och nu dessutom näst intill ruinerat mig. Fick precis ett brev från Handelsbanken med de utlandstransaktioner som förekommit. Upptäckte att på en halv månad har det beställts dofter (visserligen en del prover och småflaskor) för 2025 kronor. Och då återstår utlägg för två dofter till. Dags att lägga band på sig själv.

Tyvärr skrämmer det mig inte nog mycket, men mer om det allra sist.

Väl uppe i Sarek så möts vandraren snart av den väldigt behagliga och karakäristiska fjälldoften. Den kommer mot en långt innan man är på kalfjället faktiskt. Själv har jag inte inte vandrat på 8-10 år, men doften känns igen direkt. Jag gick i alla fall och nosade på saker och försökte komma fram till vad det var. Rätt så snabbt kom jag fram till att den till stor del bestod av kråkris! Helt underbart. På sina ställen har det redan börjat knastra torrt och fått lite höstton i färgen. Bara tanken på det får mig att längta tillbaka, skoskav och trötta knän till trots.

En av dagarna skulle vi upp på lite högre höjder än de 700-800 m.ö.h. som dalgångarna vanligtvis ligger på. Målet med stigningen var Svenonius glaciär och det krävde att vi tog oss upp genom ett brant pass där slutmålet låg på 1,300 m.ö.h. Väl uppe öppnades en stenig platå med kall luft. Eftersom jag hunnit bli rätt grinig trött och stod där utan ork morrade jag mest något om Mordor. Efter jag lungnat mig och vi började vandra igen lade jag märke till någonting lustigt. Visserligen hade temperaturen sjunkit några grader och det låg snömassor här och där, men jag tror inte det framkallade denna känsla så tydligt. Luften fick det att kändes som om jag var i Trysil och åkte skidor. Men det var jag ju inte. Det som slog emot mig tydligast var doften av vinter!

Jag började titta mig omkring och lade märke till att där knappt fanns någon växtlighet. Yttepytte lav på stenarna möjligen. Och där fanns bara sten. Ingen jord, ingen mossa. På bara några minuter hade all växtlighet försvunnit och med den nästan alla dofter. Vintern luktar ingenting, kom jag fram till, och därför luktade det vinter där i Mordorlandet. Det var faktiskt en underbar upplevelse, även om det kan te sig torftigt här.

----------

Tillbaka till det jag inledde med. Trots ihärdigt inhandlade av nya dofter med högra priser så avskräcker det mig inte för att springa iväg och prova nya. I förrgår hade jag sett en affär som skyltade med Thierry Muglers Angel i fönstret. Butiken har jag aldrig lagt märke till tidigare och visste därför ingenting om deras utbud. I dag sprang jag in där då jag ändå hade vägarna förbi. Till min lycka fann jag den roligste parfymerian hitills i Örebro! Inte illa utdelning. Fann fyra fem dofter jag längre varit nyfiken på och nu finns de där för mig att prova, utan att jag ska behöva beställa prover via nätet. En rätt så spridd Guerlain (Vetiver. Tyvärr är det väl den nya blandningen. Av vad jag hört ska den gamla vara vida överlägsen) samt någon mer jag nu i minnet tappat bort.

A*Men (1996) och B*Men (2004) från Mugler var i alla fall målen med besöken. Min vän Henrik har prisat den förstnämnda och i och med att jag tidigare blivit glad av parfymtips från honom misstänkte jag att det skulle vara väl värt en provsniff. Efter jag fått båda provsprutade på händerna sniffade jag först på min vänster hand där A*Men satt och kunde inte hejda ett skratt som bara kom spontant. Herregud en så skruvad och söt doft och jävlar anamma så tilltalande. Luktade lite fort på B*Men vilket nästan fick mig att rynka på näsan. Jag stod där och flinade och insöp chokladtonerna från A*Men. Lyckades få tag på ett prov.

Nu har det gått lite längre tid och A*Men fullkomligen detroniserar B*Men. Den senare är väl trevlig, men inte alls så tokig i sammansättningen som A*Men. Dessutom påminner B*Men om någon växt vars doft jag vet jag hatade som liten. Kommer bara inte på vad sjutton det är för något ogräs. Något hundkäxliknande får jag för mig eller kanske hundloka. Måste ta reda på det. Hur som helst, den här chokladminten har fått mig på fall! Tack så mycket Henrik!

0 Comments:

Post a Comment

<< Home