Tuesday, March 28, 2006

gubbdofterna

Det finns inte mycket som är roligare än att gå tillbaka till förut ratade dofter, för att nu upptäcka att de uppskattas. Jag försöker hålla mig öppen mot de dofter jag testar, även om vissa visar sig vara något jag inte skulle uppskatta att traska runt med på bröstet. Om inte annat så för att utbilda min näsa och skapa större referensramar. Dessutom är det väldigt kul att besöka dofter som har rykten om sig som, till exempel, klassiska herrdofter. Nu är det väl dock så att den urtypiska herrdoften sällan hamnar i samklang med vad jag själv gillar. Tills nu kanske, jag vet inte riktigt.

Knize Ten, en läderdoft från Tyskland som kom 1924, letade sig för en tid sedan hem till mig. I min näsa finner jag inte mycket läder, men en väldans massa annat. Jag tyckte instinktivt illa om den första gången jag kände lukten stiga upp från huden, men skam den som ger sig och faktum är det så att de dofter jag finner mest spännande nu skrämde iväg mig de första gångerna. Jag satt hur som helst och lekte med en massa olika dofter på huden och luktade fram och tillbaka på armar och handleder. Doftar man på en första doft, luktar på en andra för att sen gå tillbaka till den första så finner man ofta att karaktären på den har ändrats avsevärt. Just det hände med Knize Ten. Den är rätt stark och jag tror jag satte den i prov mot Comme des Garçons – Tea, en annan som jag klassar som stark. Nu minns jag inte allt som framträdde under näsan, men det var en helt annan doft. Och god. Precisera får jag göra en annan gång.

Guerlains Habit Rouge (1965 )är en annan som jag provade och sen lämnade direkt. Den kändes helt klart förlegad och otrevlig vid det första besöket. Har testat den någon mer gång, men känt exakt samma sak. Men så i går provade jag i alla fall igen efter kanske sex månaders uppehåll och banne mig om jag inte tycker den doftar otroligt gott nu! Bergamot, rosenträ, vanilj plus "agarwood" (vad nu det kan tänkas heta på svenska) i en blandning jag verkligen uppskattar! Flera recensioner jag läst om Habit Rouge finner den alldeles för söt och vaniljkaraktären för stark, men för mig rundar vaniljen bara av sammansättningen och gör den mjuk. Rosnoterna är bara underbara! Har jag bara vant min näsa mot en ny typ av dofter eller är det så att den växande repertoaren dofter jag tagit del av har vidgat mina vyer tillräckligt för att även ”gubbdofterna” ska få vara med i leken i fortsättningen? Någonting har hänt i alla fall.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag visste nog att det fanns en liten gubbe inom dig.

3:26 PM  
Blogger Martin said...

albin: Haha, jag ska duscha dig med alla gubbdofter jag har nästa gång det är fest!

2:28 PM  

Post a Comment

<< Home