knize ten

Äntligen en klassiker! Jag har dragit mig för det, men nu är det dags för en doft som varit med ett tag. Tyskarna gav ut Knize Ten tre år efter Chanels stora flaggskepp No.5 lanserades (och samma år som Chanels läderdoft Cuir de Russie). Imponerande att en doft fått leva kvar så länge, närmare 70 år på marknaden måste ses som något av en prestation. Där finns andra lika gamla och äldre klassiker, men få av dem är dofter avsedda för män (de finns de också, men de namnkunniga är tämligen lätträknade).

Till en början avskydde jag Knize Ten, en kraftigt tung doft som nära på lamslog min näsa. Det ska doseras mycket lätt hand här... Dessutom gillade jag inte stilen alls, gubbig för att ta det första beskrivande ordet som dök upp i min hjärna (om jag får en sådan association i huvudet förstår jag att förhastande slutsatser har dragits och tänker om. Det är något jag missförstått). Men skam den som ger sig, och mina kärlekar till dofter har många gånger blivit de jag först ratat men återkommit till gång efter annan. Vid ett tillfälle i början av bekantskapen använde jag den på mitt jobb på Posten, men då där utförs mest kroppsarbete storknade jag nära nog av dunsterna som slog fram från under tröjan. Testrundorna har efter det snedsteget hädanefter utförts hemma lägenheten, med endast två katter närvarandes. Det har tagit tid, sanna mina ord, men nu känner jag mig faktiskt redo att låta andra få ta del av denna läderdoft.

Den första besvikelsen (gubbigheten hade jag nästan förutspått faktiskt) var att jag inte alls associerade till det läder jag hade målat upp framför mig. Det från en doft som i folknäsa anses vara The Father of all Leathers tog hårt. Dzing! var vad jag jämförde med och jag ville åt perverst (innan Knize Ten har jag även stiftat bekantskap med Bandit EdP, som i doft- och lädersammanhang ska vara dominatrixen med piskan, men även den gjort mig besviken på den fronten) mycket mer läder! Den fantasin gick mig helt om intet.

Gammal läderrem, sliten och rustik i karaktären, det är vad Knize Ten är, med hyfsat mycket örter och kryddor. Misstänker att jag är alldeles för dåligt bevandrad i klassiska herrdofter för att kunna göra en liknelse med någonting annat. Faktum är att jag inte alls kan säga att den bär släktskap med något jag provat. När topnoterna lagt sig blir de mest framträdande doftkaraktärerna ros samt kanel uppmjukad av den vanilj som återfinns i basen.

Målet är att få in Knize Ten i min höstgarderob. Den kommer vara värmande under kallare väder helt klart.

Edit: I dag, dagen efter jag la upp den här texten, fick jag lite prover hem till mig. Bland annat Cuir Mauresque från Serge Lutens. Den är visserligen bra mycket nyare än Knize Ten, men har utan tvekan haft den som inspirationskälla. Samma läder, något tydligare, och inte riktigt lika stickande kryddig. Dessutom kom jag på att jag läste hur Andy Tauer ansett Knize Ten var den perfekta läderdoften då han satte ihop sin egen: Lonestar Memories. Ny för i år, men än så länge odoftad hos mig.

(Bildkälla: klassiekegeuren.nl)