Monday, January 15, 2007

serge lutens miel de bois

Borta på Basenotes är det Serge Lutens-vecka just nu. Har missat den första dagen, men ska hänga på de resterande dagarna. Om min näsa klarar av det vill säga... Serge Lutens har en förmåga, eller snarare signum, att vara väldigt m y c k e t. Balanserade som få, men hela tiden väldigt, varma, söta, mjuka, stora och ibland ogenomträngliga. I går mjukstartade jag med hjälp av Santal de Mysore, en nästan på gränsen för söt sandelträdoft. Sötman ligger otroligt nära att förstöra det njutbara, men håller sig hela tiden på rätt sida. I dag blev det den långt ifrån säkra Miel de Bois, en doft som trots sin något udda karaktär (eller kanske just därför) kommit att bli en favorit bland husets dofter.

De flesta är bekanta med Kouros, Yves Saint Laurents doft i en vit flaska som skulle kunna liknas vid kaklet i pissoaren. En otroligt karakteristisk doft med få gelikar, på inget sätt tråkig och har man en gång känt den lär man känna igen den nästa gång. På vissa är doften otroligt god, frisk (faktiskt!) och perfekt på sommaren, men på vissa håller den sig urintung och kvalmig. Med största sannolikhet är det honungen i Kouros som framkallar detta. Ta fram en burk ur skafferiet och säg vad lukten påminner er om.

Lite för lättvindigt stjälper folk ur sig att deras speciella kärlek är något man antingen älskar eller hatar, där finns inga mellanlägen. Oftast kryper det i mig när jag hör det där användas, men tror ändå att det passar rätt så bra in på Miel de Bois. Honung har en mycket central roll i Miel de Bois med följd att många fått ett ytterst polariserat förhållande till doften.

Honungen blir aldrig för kraftig på min hud och kanske är det mot min kropp jag ska vara tacksam. Istället blir Miel de Bois både den perfekta hongungsdoften samt den perfekta sandelträdoften (ja jag vet att jag inte listade den nyligen bland mina sandelträfavoriten, men jag GLÖMDE bara. Så sent som i går läste jag ett inlägg på ett forum från en medlem som tyckte att sandelträ är en av de tristaste ingredienserna som finns. Det är ju så fel det kan bli!). Serge Lutens listar guaiacumträ, ek och ebenholts, men för mig är det krämig sandelträ jag känner och inget annat. Antagligen på grund av min mycket begränsade exponering mot ebenholts och guaiacum... Hittar även rökelse en bit ner när doften fått sitta en stund, men efter att ha letat efter referenser om guaiacum skulle det mycket väl kunna komma därifrån. Kådan från trädet används då och då i rökelser. Läs mer om gaiacträ hos osMoz .

Doften i som Miel de Bois ligger närmast i Lutens-stallet är helt klart Daim Blond, då de delar på basnoterna iris och hagtorn. Tycks även kunna skönja läder här, eller åtminstone en förnimelse av läder, känslan av otroligt mjuk mocka. På samma vis som det absolut inte går att sluta dofta på sin hud när Daim Blond är i farten fastnar näsan om och om igen på armen där jag applicerat Miel de Bois. Det betyget är sjukt gott i min bok!

7 Comments:

Anonymous Julia said...

Tyvärr har jag inte sniffat MdB än. Åsikterna om den varierar ju som sagt kraftigt. Eftersom min hud har en jobbig egenskap att förstärka söta dofter med 1000ggr är jag tveksam om MdB är doften för mig. Har hängt på i SL-veckan på BN och bär idag Chypre Rouge. Förvånad över hur mycket jag gillar den baserat på de i övrigt ljumma recensioner den fått. För övrigt älskar jag Kouros, min pappas signaturdoft under min uppväxt. Kul att läsa din blogg, det finns för få bra, svenska parfymbloggar.

/Julia

12:09 PM  
Blogger shifts said...

julia: Vet inte om du ska vara så orolig över honungen, den har som sagt en annan karaktär än att vara just söt känner jag. Flera klagar på att Serge Lutens dofter ofta är benzoinbomber, det vaniljluktande i deras kreationer, men har aldrig riktigt känt att det gått överstyr. Gillar att de följer en rätt så stadig linje, med några underbara sidospår (Iris Silver Mist t.ex.).

Chypre Rouge fick verkligen ett svalt bemötande och har inte kunnat bilda någon egen åsikt än då jag inte har sniffat på den. Men när andra ogillar blir jag alltid nyfiken.

Tack för berömmet!

12:58 PM  
Anonymous erika said...

Chypre Rouge, visst är det den som har wienegums-not i sig? Jag gillar namnet, och var på vippen att skicka efter en skvätt (åh, kan någon vara snäll att hitta på ett svenskt ord för "decant" så att det slipper bli så Victoria Silvstedt när man ska säga det....), men jag har blivit velig efter det, och inte gjort några förhastade saker på väldigt länge....

Har många Lutens kvar att testa, men Daim Blond är fortfarande den enda jag kan tänka mig en flaska av. Min snabbtest av Miel de Bois var alldeles för kort för att några intryck ska vara pålitliga.

11:03 AM  
Blogger Solander said...

Miel de Bois är en av de få otestade Serge Lutens jag verkligen vill testa (blommorna kan jag hoppa över) men Daim Blond var jag rätt svalt inställd till så nu känns det något mindre lockande...

1:46 PM  
Blogger shifts said...

solander: Miel de Bois har betydligt mer "bett" än Daim Blond, åtminstone till en början. Mot slutet blir den även mer pudrig än DM... Jag håller dock Daim Blond över det mesta som finns att lukta på. Våra smaker skiljer sig åt rätt så rejält...

10:22 AM  
Blogger Solander said...

Jag gillade att Daim Blond faktiskt hade en mjukhet som påminde starkt om just ljus mocka, det var imponerande gjort. Men sen i längden fann jag den ändå inte tillräckligt minnesvärd, den blev för blommig, och kanske lite för tvålig om jag minns rätt...

Tja, jag kan tänka mig många andra vars smak skiljer sig mer radikalt från min. Jag litar ändå på ditt omdöme, med vissa förbehåll (som att jag vet att du gillar vissa saker jag inte gillar). Det kanske framför allt är för att du är man med könsöverskridande doftsmak och jag är kvinna med dito, men jag skulle tex ha mycket mindre utbyte av en blogg skriven av en kvinna som bara älskar tokfeminina blomdofter...
Vi har uppenbarligen inte samma favoriter (eller hatobjekt), men jag skulle tro att det finns ett utbud dofter inom den androgyna kategorin av trä/vetiver/ambra/läder/mysk/rökelse som vi har ungefär samma potential att gilla. Eller?
Jag tror också att min smak har blivit lite mer lik din sen jag startade bloggen, jag har blivit mer och mer känslig mot gourmetdofter och slisk i största allmänhet och lärt mig gilla noter jag förut tyckte var för skarpa, som vetiver. Fast kanske har jag också blivit ännu mer antipatiskt inställd till blomnoter överlag...

6:37 PM  
Anonymous Anonymous said...

det var en av de bästa beskrivningarna av MdB :) jag har läst :)! You did it again :)
De flesta brukar inte tycka om den, dessutom fick man ju läsa skrönan på Turin's blogg om hur framtagningen av MdB gick till :)
Personligen tycker om den och honungen öppnas på min hud på ett liknande sätt som du beskriver :)
I guess, we're just lucky ;)
/A.

2:03 AM  

Post a Comment

<< Home