alexander mcqueen kingdom

Någon klok figur sa en gång att en lyckad doft har ett element av osäkerhet i sig, någonting som inte fullt ut är behagligt. Måttet av osäkerhet pendlar givetvis från det extrema, som Hermès Eau d'Hermès underbara kroppsodörliknande citrus och Serge Lutens porrigt muskiga Muscs Koublaï Khän, till mer väna figurer som den nya chypren Agent Provocateur EdP och Frederic Malles lena kanelmonster Musc Ravageur.

Hur som helst är det en helt lysande iaktagelse och något jag inte kunnat sluta tänka på. De dofter jag kommit att uppskatta mest är sådana som till en början verkade skrämmande.

Kingdom från Alexander McQueen har definitivt en sådan mörk sida. Många har sagt att Kingdom var en misslyckad doft, åtminstone sett ur ett marknadsföringsperspektiv: en herrdoft i damtappning, och som om det inte vore nog med det så hade den blivit preparerad med farligt mycket spiskummin, vilket skulle innebära att den vore olämplig för alla. Eller så sas det i alla fall. Misslyckad rent försäljningsmässigt lär den ju ha varit, då den efter endast fyra år på marknaden tagits bort från Alexander McQueens sortiment.

Så det är dock med tungt hjärta jag nyligen fallit handlöst in i ett kärleksförhållande med doften. Vet inte hur länge sedan det var sedan de beslöt sig att dra den från sin produktlinje, men så är fallet. Inom en snar framtid kommer den garanterat bli notoriskt svår att få tag på. Ett litet ljus i mörkret är just nu att man finner den till ett reducerat pris rätt så lätt.

Antar att folk inte har vett nog uppskatta en underbar doft när de kan. Snarare är Kingdom vacker och skimrande, helt underbar faktiskt! På mig håller sig spiskummindosen väl kontrollerad och pendlar i ett vackert dis av sandelträ och rosor. Farligheten finns där och påminner mig hela tiden om att om jag inte passar mig, så tar den till näbbar och klor för att få tillbaks min uppmärksamhet. Men till största delen känns det som att bli omsvept av mjuk kashmir när man använder Kingdom, men utan att den blir helt förlåtande.

Det känns som en självklarhet att modehuset Alexander McQueen släppte den här doften. Kan över huvud taget inte i min vildaste fantasi uppbringa en mer passande doft till något modehus. Comme des Garçons känns relevant att nämna, med likheter på vissa plan och de har sannerligen också släppt en del vågade dofter. Men trots att jag är galet förtjust i flertalet, så känns många av dem mer som gimmicks än hårt genomarbetade kreationer som Kingdom. Men lite lustigt är att när jag för första gången sniffade på den gick mina tankar rakt på Odeur 71. Vid samma tillfälle luktade jag även på Etros Mahogany (en annan spiskummintung doft) och jag gjorde samma sak. Jag vill härmed, utan någon tyngre grund, komma och påstå att Odeur 71 innehåller spiskummin, trots att det är något jag aldrig sett sägas förut.