hermès - terre d'hermès
Vårpromenaden genom min doftgarderob fortsätter. Ingenting tyngre än än Dior Homme lyckas få rotation om dagarna (well, Kingdom har fått några användningar åtminstone). Ett fåtal hävdar att Hermès manliga motsvarighet till deras underbara Eau des Merveilles, Terre d'Hermès är tråkigare än allt annat man kan sniffa på, medan rätt många andra hyllar doften som något änglar kom till jorden med. Jag befinner mig någonstans mittemellan.
Kritiken mot den har mest handlat om hur Hermès husnäsa, Jean-Claude Ellena, förstört varumärket (på doftsidan) med ännu en urvattnad citrusbaserad doft som i princip inte känns att man har på sig. Just kritiken rörande Ellenas skapelser kan jag hålla med om, då hans kreativa anda som minst sagt verkar gå på sparlåga. Om och om igen släpper han från sig citrusbaserade kreationer så flortunna att allt annat känns over-the-top. Men som doft är Terre d'Hermès ändå rätt härlig.
Den andas in lite ny luft i en herrgenre som länge varit på väg käpprätt åt helvete ärligt talat. Den är fylld av grapefrukt till en början och helt utan de ozon-metalliska vibbar herrdofter oftast kommer med. Den får en grusig mineralaktig karaktär (något jag endast trodde var copywriting när jag läste pressutskicken förra året), mycket lik känslan de svala kalkplattorna i en kyrka. Och där någonstans håller den sig och håller sig förvånansvärt länge. Efter nio timmar på jobbet följer den fortfarande med hem, betydligt svagare än vid applikationen, men existerande. Den känns rätt manlig utan på något sätt vara klyschig, vilket nästan måste ses som någon slags bedrift.
(Bildkälla: osmoz.fr)
posted by Martin at 12:37 PM
4 Comments:
Det låter trevligt, i alla fall det där om stenlukt.. Måste testas.. Annars är ju Ellenas parfymmakarstil inte riktigt min grej och jag gillade inte Eau des Merveilles (jag kunde ha gillat den, drivved och salt hud är ju trevligt, men den var liksom för skarp och parfymig, jag riktigt kände parfymsmaken i munnen...)
solander: Jag älskar visserligen EdM, men det är inte han som gjort det. Han skapade dock uppföljaren Elixir de Merveilles vill jag minnas. Men jag är faktiskt inte det minsta sugen på att lukta på den, inte efter jag hörde att choklad skulle vara en del av kompositionen. EdM plus choklad, det låter för hemskt för att vara sant =)
Jag har testat båda och antog att det var samma person som gjort dem. De är verkligen lika, Elixir är som Eau med apelsin, starkare och sötare. Någon choklad kände jag inte och den är inte direkt gourmetaktig (fast jag vet andra som tycker det) utan hyfsat stram och bitter och liksom lätt och eterisk sådär som Eau är, men med den där apelsinnoten, eller apelsinblom som jag uppfattar det som. Salt drivved med söt apelsinblom var väl inte direkt nögon höjdare, fast inte värre än originalet i mitt tycke...
Jean Claude Ellenas dofter har aldrig varit min stil. De är på tok för eteriska för att passa mig. Jag tycker om dofter som är påtagliga, jordnära, omedelbara och koplexa på samma gång. JCE har mest gjort dofter som får mig att känna som om jag försöker fånga luft. Lite irriterande eftersom många upphöjer hans parfymmakeri till genistatus. Jag önskar verkligen att jag förstod dem. Som sagt, kemi kan vara knepigt.
Glad Påsk
Julia
Post a Comment
<< Home