v.i.p. room signature

Hade egentligen tänkt skriva ner en sida vid sida-jämförelse av V.I.P Room Signature och Bvlgari Black, eftersom jag till en början fann dem så förvillande lika. Men nu, någon månad nedför vägen, finner jag bara färre och färre likheter. V.I.P. Room innehåller fortfarande samma vaniljinjektion som Black, men utöver det famlar jag verkligen i mörker. Där finns snarlikheter i bådas rökighet samt att båda känns urbana och nutida, men en sådan beskrivning är väl mer än lovligt luddig. Det här som skulle gå så lätt och smärtfritt...

V.I.P Room Signature öppnar med vad jag tycker känns som en doft av mandarin och bergamot. Väldigt snart blandas citrusen med en rökig doft som påminner lite om ett väldigt rökigt te, exempelvis lapsang souchong. En kort stund ger sig en ytterst flyktig doft av läder tillkänna, men försvinner snart tillbaks in i rökigheten. Ibland framstår den tydligt, men många gånger missar jag den helt.

Sen blir det svårare, men vackert är det i alla fall. Ett rosa skimmer lägger sig ovanför rökigheten och en makalös mix av silkeslent och hårt kommer fram. Rökigheten finns kvar, men den känns inte som en tedoft längre. Av någon anledning drog jag en självklar parallell till V.I.P. Room Signature när jag för första gången kände Puma Flowing for Her på min flickvän. Hade jag inte känt doften innan jag fick höra vad det var, hade jag nog rynkat på näsan enbart av snobbighet. Men här finns likheter och jag vet inte vilka de är, mycket frustrerande. Det är något i det där rosaskimrande...

V.I.P. Room Signature (det står visserligen ”famous parfum” på min flaska, men på alla andra ställen jag sett skrivs den som Signature) skapades för att återge en del av upplevelsen från nattklubben med samma namn. Om den gör det har jag ingen aning om, men den känns i alla fall modern och lite småfarlig, i och med den tydliga rökigheten parat med det där andra odefinerbart snälla. Önskar jag kunde gå ner på djupet i jämförelsen med Bvlgari Black, men det känns inte längre lönt. Black var dock det första jag kom att tänka på när jag kände doften för första gången. Dessutom framstod V.I.P. Room som den godast parfym jag känt just då. Nu är väl mitt omdöme något mer sansat, men det är fortfarande en av mina absoluta favoriter.

editions de parfums frédéric malle - vétiver extraordinaire

Så tydliga associationsbilder som Frédéric Malles vetiverdoft framkallar har jag aldrig fått från en parfym. Jag är barn igen och traskar med gula stövlar runt i regnvåt skog tillsammans med min mamma, i jakt på taggsvamp och kantarell. Fötter passerar genom den våta mattan av gulnande löv och grönt gräs, barnhänder som strycker av smutsen och vätan på mina byxor.

Där finns några bilder till jag får fram, men som kanske inte är fullt lika bundna till ett specifikt tillfälle som den redan beskrivna. Men det är i alla fall doften av soltorkande våt hud, så som den doftar när den fått bada i den lilla skogssjön Hällebosjön, 8km söder på byn Sköllersta i Närke. Den sista associationen är doften av en mörk, torr och väldigt het bastu och dess sittbänkar och väggar av björkträ som värmts upp ett otal gånger.

Det känns både lustigt och lite kusligt när sådana här minnen kliver fram så tydligt och direkt, men det är verkligen precis så här Vétiver Extraordinaire luktar. Jorden, fukten, löven, svampen, huden, solen, björkträet. Allt verkar finnas infångat av näsan Dominique Ropion (en av fyra som gjorde Flowerbomb åt Viktor & Rolf).