calamus & dzing!

I två dagar har jag gått runt med upprepade infall att våldshångla min egen kropp. Efter att äntligen ha fått min antagligen mest beresta parfym (först skickades den från Luckyscent i USA till en snäll Jason i Brooklyn som i sin tur tog med den till Paris och därifrån, med hjälp av snäll Cindy, postades paketet med mig som mottagare.): Comme des Garçons – Series 1 Leaves: Calamus har dagarna tett sig lite ljusare.

Kanhända har jag doftat på gröna parfymer tidigare, men aldrig har de ens varit i närheten av att så fullkomligt skapa en illusion av nyavbruten stjälk (ta valfri vacker växt) och solbelyst fuktigt lövverk som Calamus. De första tonerna som slår emot näsan är en smula skarpa och väldigt friska, men de lugnar snart ner sig och övergår i en mjölkig sötma som får mig att tappa hakan. Skitsamma om det är ruttna löv skosulorna nuddar utomhus, jag kommer trotsa årstiden ett litet tag till.

Den andra doften som fått mig att vilja knulla mig själv är från L'Artisan Parfumeur och heter Dzing!. Efter att ha läst otroligt mycket olika reaktioner och åsikter från folk som känt doften har jag näst intill byggt upp en myt kring den. L'Artisans mål var att skapa en doft som för tankarna till sin barndoms cirkusbesök. Folk har snackat om allt från våt papp till sågspån i manegen och tigerpäls. Förutsättningarna för en objektiv bedömning kunde helt klart vara bättre.

Först ut är ett virrvarr av intryck, svåra att sortera, doftminnen virvlar förbi. Men mest framträdande blir en otrolig läderdoft och på den en karamellig sötma. Ärligt talat är intrycken alldeles för osorterade för att skriva något mer ingående, men jag känner mig helt slagen och hänförd. Känslan av att gå runt och verkligen dofta som en hel väskbutik är enorm!

På väg till jobbet i dag trodde en av medpassagerarna att det var vår SAAB som luktade gott av nytt billäder, men icke! Väl på jobbet kom hon på att det antagligen var från mig doften kom.

gott godis

Dior Homme, vilken godbit! Snabbt efter den landat på huden blir den lite pudrig i doften, på ett gott sätt. Det luktar sött av varm vaniljglass och sockervadd. Att "homme" till och med står i namnet får det nästan att kännas som en gliring mot de som tycker sig veta hur en mansdoft ska lukta, för denna skulle hur lätt som helst kunna bäras lika självklart av ett annat kön och har en total avsaknad av klyschigt herrdoftskaraktärer. För tillfället tänker jag försöka använda den här så mycket som möjligt, innan den blir lika välanvänd som Le Male, och i viss mån A*Men. Tror åtminstone att den kommer tilltala ungefär samma personer.

På tal om Le Male så lanserar Jean-Paul Gaultier den nya doften Gaultier² den tredje oktober. Tanken är att den ska vara linjär och inte förändra sig med tiden. Av beskrivningar att döma så verkar folk anse den ligga väldigt nära Gaultiers Classique om man låter den sistnämnda ligga ett tag på huden. Vissa skeptiker har sagt att den doften mest getts en ny skepnad för att män ska slippa köpa den rosa bysten. Hur som helst så hade jag fått häng på den via Ebay, men auktionen försvann helt plötsligt. Jag skrev säljaren och frågade ängsligt vad som hänt och svaret löd: Hi Martin, unfortunately this is no longer available as it was broken by my dog. Sorry about that.

helmut lang - cuiron

Precis då temperaturen ute börjar sjunka ner till höstens nivåer och det därmed ges perfekta tillfällen att bära Helmut Langs Cuiron, får jag höra att de blivit uppköpta av Procter & Gamble och att de i sin tur tagit doften ur produktion. Det är verkligen beklämmande, men även om den doftar helt gudomligt ljuvligt så är det inte pengar och storsäljare man känner.

Stressen har satt in, måste köpa upp ett lager innan den försvinner helt från butikshyllorna. Det här grämer mig så! Cuiron har i princip ohotad varit min favoritdoft sen dess lansering 2002. Min signaturdoft om man så vill... Kärlek uppstod redan då jag satte näsan mot flaskan i butiken, innan den ens träffat huden.

När jag tänker efter kan denna doft vara den som verkligen cementerade mitt parfymintresse. Dagen jag provade den satt min näsa klistrad mot hanleden, var helt enkelt tvungen att känna den osannolikt goda doften om och om igen. Visst hade där funnits goda parfymer innan, men aldrig hade de utlöst ett sådant beteende.

Dess doftnot av sandelträ har för mig alltid varit den mest framträdande, men när jag pratat med andra som älskar doften vissa inte ens lagt märke till den. Tanken från Hemlut Lang var att skapa en doft full av läder, manligt läder, bara läder. Det å andra sidan var ingenting jag ens tänkte på förrän jag sökte information om parfymen på nätet. Och det som dessutom gjorde att jag föll för den direkt var att den stod ut som typiskt omanlig mot de andra alfahannedofterna i butiken, silkeslen och mjuk och den underbara doften av sandelträ. Omanligheten var något jag blandade ihop med dess ovanliga framträdande misstänker jag.

Det här blev lite för snabbt skrivet, men nu har jag bara 20 minuter innan skjutsen till jobbet går. Försök få tag i doften, kanske finns den kvar i någon butik eller säljs ut hutlöst billigt, det är lätt värt det. Dagens doft är dock inte Cuiron som man skulle kunna tro, för den hade jag i går, utan det blir Etro – Heliotrope: Svingod den med, en mjuk och tydlig mix av mandel och vanilj.