maître parfumeur et gantier - grain de plaisir

Ibland begår man misstag helt enkelt. Jag kan väl villigt erkänna att ett sådant har begåtts nu.

I och med att jag åter blivit student har jag betydligt mer begränsade resurser att lägga på dofter. Därmed har jag gett mig i kast med att byta bort lite dofter jag inte använder så ofta/ogillar mot oprovade diton. Mitt första byte bestod i L'Artisans Voleur de Roses mot Maître Gantier et Parfumeurs Grain de Plaisir. Det var en chansning så jag får skylla mig själv, och ibland ger det utdelning. Inte så mycket denna gång.

Voleur de Roses är en romantisk kreation där det brukar heta att den doftar som regnvåta rosor och jord. Ibland gör den det, men oftast blir den ett patchoulihelvete utan dess like. Jag gillar inte patchouli. Att bytet gällde L'Artisan mot Maître Gantier et Parfumeur är lite roligt ändå, eftersom Jean Laporte som drog igång L'Artisan (1976), lämnade företaget efter en okänd meningsskiljaktighet, för att sedan starta Maître Gantier et Parfumeur (1989). Där lär han, ilsken av dispyten med L'Artisan, ha återskapat många av de dofter han först komponerat åt dem (räknas nog som hörsägen). Rafflande! Bland annat Grain de Plaisir... Letar man tillbaka i L'Artisans gamla sortiment finner man nämligen Eau de Celeri, som faktiskt verkar väldigt snarlik sett till använda ingredienser. Och namnet är ju minst sagt avslöjande.

Egentligen borde jag ha dragit öronen åt mig när jag läste sellerifrö på ingredienslistan, men å nej! Jag skulle prompt byta. Selleri blir lätt örtsalt och grönsaksmarknad redan från flaskan. Riktigt så illa var det inte denna gång, men inte långt ifrån. Öppningen är en kreativ citruskoncentrerad sak, men redan där känner man sellerins blast skrubba sig mot näsan. Nu har jag skrivit så mycket att jag inte orkar mer, men vill tillägga att jag kommer behålla doften tillsvidare. Den är på intet sett slätstruken och dålig doft är det verkligen inte. Men användbar, det är frågan.

Men flaskan är fin! Verkligen!

jo malone - tuberose

Natthyacinten/tuberosen är en sådan där ingrediens som verkligen sållar agnarna från vetet när det kommer till att klassa en parfym som feminin eller ej. Många är de herrar som mer än gärna kör sina crossoverexperiment med dofter från både dam- och herrhyllan, men när natthyacinten kommer in så överger de allra flesta fältet. Den mesta omtalade doften som innehåller natthyacint och som ändå ett flertal män kan hålla sig med är Frederic Malles Carnal Flower. Och den är riktigt fin, önskar att jag hade råd att skaffa den bara. Intensiv och svettig och rent ut sagt dödligt sexig och köttig som få.

Det är helt klart en stor favoritingrediens för mig. Natthyacinten fungerar på en nivå jag själv över huvud taget kan begripa, förtrollande och nästan hypnotiserande, det går inte att sluta dofta på den. Iris och sandelträ gör samma sak med mig... Jo Malone är kända för sina rätt enkla dofter, alla tänkta att kunna kombineras med varandra för att få fram nya och personliga dofter. Misstänker att det är ett perfekt sätt att sälja lite mer, men antar att det också i vissa fall fungerar bra. Tuberose är faktiskt den enda dofter jag hitillsdoftat på från henne, även om jag har fler på lager jag mer än gärna skulle testa. Någon som vet om de säljs i Sverige förresten? Känns som något NK skulle kunna husera med.

Tuberose är faktiskt inte riktigt så rätt fram som man skulle kunna tro. Den går genom en hel del olika nivåer och är stundtals en smula grön, något varm och kvalmig, och givetivs precis så där tilldragande som natthyacintdofterna alltid är. Där finns något brödliknande tillsammans med i mitt tyckte väldigt tydig kanel.

I går natt upplevde jag en spännande sak med Jo Malone Tuberose på armen. Helt plötsligt kom det fram ett sånt där tydligt doftminne, som nästan fungerar som en déja vu. Man är helt plötsligt där på plats. Jag står utomhus i Hälsingland, i Röstbo, och har precis tvättat mig. Farmor räcker mig en frottéhandduk, stel och rivig i tyget, och som doftar ljuvligt av nytvättat. Var gång jag höjde armen och insöp minnena hamnade jag rakt ner i frottéhandduken igen. Jag blev så till mig av minnet att jag bestämde att jag i dag skulle ha den på hela kroppen. Får se vad som händer om några timmar, om jag blir ett enda stort vandrande linneskåp med rivig frotté över hela kroppen. Det vore rätt så trevligt.

Jo Malone

divine - l'homme de cœur

Kylig som ett blyertsstreck, men mjuk som en ren kashmirtröja. Så välkomnas du av parfymhuset Divines ena herrdoft, L'Homme de Cœur.

Irisen tar vid direkt vid applicering och för tankarna till blyerts som smulats mellan fingrarna, effekten är slående. Kvanne och enbär finns även de med från starten och värmer upp den svala irisen något. Sandelträet i botten av doften noterade jag inte till en början, utan verkar finnas med för att bidra till den oändligt mjuka karaktären. Det fungerar.

Om jag inte känt till tillverkarens intentioner, hade jag lätt kunnat ta den för en damdoft. Men detta är det fina i kråksången; feminina dofter åt män gör ofta underverk -- så även denna!

Med spänning väntar jag på en tredje Divinedoft för mannen, då de med dessa lyckats sätta nya gränser och näst intill utföra stordåd (särskilt i jämförelse med de hyfsat traditionella damdofterna i deras arsenal)! Så här kreativa herrdofter möter man sällan, men det är lika glädjande varje gång.

Divine

gendarme original

Jag har ingen aning om hur min fallenhet för "rena" dofter har blivt till. Vanligtvis vill jag har mer smuts och djur i mina dofter. Egentligen borde de vara väldigt anonyma, men så ser inte jag på saken. Nu minns jag förresten hur mina föräldrar ALDRIG använde sköljmedel när jag var liten och hur jag alltid knotade lite var gång saken kom på fråga. Det dög inte med att nytvättat var nytvättat, det skulle dofta så också, resonerade jag.

Den första jag köpte var i alla fall Comme des Garçons Odeur 53 som jag fortfarande använder åtminstone någon gång i månaden. På det stora hela är det en sköljmedelsdoft och en underbar sådan. En mer verklighetsnära Rena kläder på tvättlina-illusion får man leta efter. Men så har vi även dagens val av doft: Gendarmes självbetitlade doft.

Företages grundare, Topper Schroeder, har med tillsynes enkla medel skapat en doft han själv säger är anpassad för allergiker, vilket ju är beundransvärt med tanke på att doften skapade redan på tidigt 80-tal, två decennium innan dagens känsliga samhälle och i en tid där kraftfulla powerdofter var på modet. Nuförtiden finns det en rad olika Nytvättad tvätt-dofter på marknaden. Vi har redan nämnda Odeur 53, Clean fragrances dofter och Philosophys linje för att nämna några.

Gendarme doftar sköljmedel, mycket mer finns det inte att säga. Men den luktar inte alls så påträngande som Cleans olika dofter gör och inte alls lika uppenbart kemiskt. Enligt listan med doftnoter ska här finnas verbena, jasmin och läder men gör det det är den helt otroligt komponerad då inte en endaste detalj sticker ut. När jag var liten hade jag en låda med fina stenar och fossiler och stundtals får jag fram exakt den känslan, lite grusigt mineralisk.

Gendarme