norbergfestival v6.05

Sitter nyduschad och nyrakad efter min hemkomst från årets version av Norbergfestivalen. Orkar inte gå in på festivalandet för mycket, men det var nog rätt så typiskt: Lyckas se tre band på tre dagar varav första dagen är en stor minneslucka från klockan fem på eftermiddagen, inget band andra dagen och två den sista.

Festivaldoften är nästan klassisk. Den kommer då man första morgonen tar sig ur tältet och vältrar sig ut på den fortfarande nattfuktiga partyplatsen. Man känner utspilld öl stiga upp ur gräset tillsammans med den ökande markhettan. Ligga ner är inte att rekommendera då odörerna blir allt för kraftiga. Kroppslukter blir inte en ingrediens förrän man vaknar tredje dagen, men den lyckas ofta hålla sig i bakgrunden och tror att man faktiskt luktar rätt så fräscht. Att tvätta sig för noggrant (våtservett är ok, och tshirtbyte, och tandborstning) är uteslutet. Näsan anpassar sig förvånansvärt bra till festivalstanken och så länge man inte skapar en för ren egenlukt håller man sig näst intill immun. Det är först när man tar sig från tältet och festivalområdet och in i tidigare ej kontaminerade diton (som nya bilar) då man känner hur jävla ruttet ens byxor faktiskt doftar.

Det här året hade jag lovat ett ex att ta med mig några Comme des Garçons-parfymer åt henne att lukta på. Finns inte så mycket mer att säga om det, förutom att hela mitt camp sprang runt och doftade ljuvligt av Odeur 71 från 2000, fortsättningsdoften på Odeur 53, som sägs bygga på dofter som tonern från en kopiator, het metall, bläck, björk, hyacint med mera.
-----
Undersökningen från förra inlägget visade sig vara ett kraftigt misstag. Jag kände mig bara billigt äcklig efter det genomförda provet.

salig blandning

Dagens doft kommer vara Comme des Garçons - parfums*PARFUMS Series 3 Incense: Kyoto lanserad 2002, tillsammans med Hugo Boss - Boss Woman. Den sista är inte särskilt spännande alls, men i går lyckades jag blanda dessa två på ett mycket tilltalande sätt. I dag ska jag undersöka om det endast var ett misstag eller möjligen inbillning.

Kyoto är vid ett första möte en otroligt manlig doft, och därmed inte riktigt min grej. Men skenet bedrog och efter upprepat användande har den snabbt blivit något av en favorit. Jag kommer återkomma till den garanterat. Nu återstår det att se om det går att ta udden av manligheten...

odeur 53

Känner att det är lika bra jag betar av parfymen Odeur 53 från Comme des Garçons direkt. Modehuset kommer dessutom dyka upp här en hel del framöver då de på kort tid har lyckats bli fokus för min besatthet i mitt nyvunna intresse. Ska man gå in för någonting ska man även göra det ordentligt. Inga jävla halvmesyrer. Jag lovar dyrt och heligt att beta av dem alla.

Hur som helst, Odeur 53, en för mig mytomspunnen doft. Första mötet var i någon glossig manstidning 1998 då doften skulle lanseras. Jag fick aldrig tillfälle att bekanta mig med den, men inte heller glömdes den bort. Odeur 53 förblev en hägring på horisonten. Det enda jag mindes av texten i tidningen var att där skulle finnas en doft av bildäck i blandningen, och sen mindes jag den översnyggt rena flaskdesignen.

I våras kom en förändring. Bestämde mig för att uppgradera min egen doft och kom att tänka på Odeur 53 igen. Började kolla runt för att se vad det fanns för inköpställen i min närhet. Resultatet var entydigt. Det fanns inga. Någon enstaka parfymeria i Stockholm saluförde det japanska märket, men att bege sig ut på långresa endast för en parfyms skull kändes lite i överkant. Jag chansköpte den från USA istället, priset blev ungefär det samma som i butiken i Stockholm, utan kostnaden för tur- och returresan.

Jag var ju nästan tvungen att älska doften med en gång, och tack och lov gjorde jag även det. Vet inte riktigt hur ärlig jag var mot mig själv i prisandet dock, men den charmade mig verkligen rejält. Och den var annorlunda. Och reaktionerna har varit många. För det mesta har jag presenterat några av dofterna den ska vara konstruerad av innan försökspersonen fått lukta, vilket alltför många gånger har lett till besvikna reaktioner i form av "den luktar ju parfym", "det luktar fisk". Särskilt den sistnämnda har ploppat upp mer än en gång. Då gäller det ju bara att dämpa sin stigande irritation och intala sig vilken tur det är att man själv i alla fall sett ljuset. Kättare...

Fiskkommentaren tror jag kommer sig av friskheten och tonen av ozon i blandningen. Klara friska dofter, vilket ungefär är likställt med dofter jag uppskattar, får ofta sådana kommentarer av elaksinnade, så det har blivit min snabbt dragna slutsats. I början föredrog jag Odeur 53 nyapplicerad, då de metalliska dofterna var som mest framträdande. Ibland slår doften av nytvättat genom vilket verkligen är sjukt ljuvligt, men tack och lov blir det aldrig blommigare än så. Det känns lite sorgligt att parfymens storhetstid varar så kort stund bara, någon timme på sin höjd. Sen övergår den helt och hållet till god och söt huddoft. Jea sa att den doften påminner henne om något från hennes barndom. Vad visste hon inte, men det var i alla fall ytterst behagligt.

Finaste kommentaren jag fått när jag burit den kom från min vän Cindy. "Det luktar du Martin, inte parfym. Det luktar som din goda hud!". Storheten i doften måste sägas ligga i dess försiktighet och tendens att hålla sig i bakgrunden. Den pockar inte på uppmärksamheten eller dödar allt i sin väg, utan skimmrar då och då till med en ny nyans man inte lagt märke till tidigare. Det finns ju ändå 53 att upptäcka...

lapsang souchong

Efter min näst intill dagliga runda till ICA med mål att fylla på mina förråd av tomater, lingonlimpa samt makrill i tomatsås hamnade jag i dag även i min favorit av de (två) tebutiker Örebro har att erbjuda. Servicen är helt outstanding och paret som jobbar där har den mest förtjusande brytning man kan tänka sig. Svartmuskigt vackra, hur udda det än må låta. Humöret jag lämnar butiken med är alltid strålande, utan undantag.

I dag var visserligen något annorlunda jämfört med en helt vanlig påfyllningsdag. Även om dagar som denna börjar bli allt vanligare. Först och främst skulle jag nämligen till Postens utlämningställe och hämta min senaste beställning från Perfumebay. Comme des Garçons - 2 + ett prov på Bvlgari - Black. Med doftfantasier i huvudet ramlade jag alltså in i tebutiken.

Det går nog faktiskt inte ett besök i en teaffär utan att doftminnena börjar svirvla runt i skallen och bröstet. Barndomsminnen inte minst... När jag som liten pojk satt bakpå mammas cykel i den stora orangea barnstolen, tog hon mig då och då till dessa doftpalats. Och jag tror just där mitt tidigaste doftminne kom till, så otroligt fyllt av trygghet och värme. Den mängd dofter som är så starka men ändå otroligt balanserade är ovanligt att finna på andra håll. Inga nyanser ter sig för dominerande utan allt får sitt eget utrymme. Att gå in i en parfymbutik är nästan något av det jävligaste jag vet däremot. Huvudvärken slår till nästan direkt och jag dör en kvavfull död i en hög av rosa plastblommor och klibbiga lösögonfransar. Man kan ju tycka att upplevelsen i alla fall teoretiskt skulle kunna matcha varandra. Icke. I dag kom jag ut från tebutiken med Dr. Special, Earl Grey deluxe och ett ryskt te utan smaksättning.

Egentligen skulle första inlägget handla om någonting annat än te. Snarare var lite bashing av populära parfymer på agendan. Det inlägget knuffas fram lite bara, eftersom det är så kul att hata. Avslutningsvis kan jag säga att säga CdG - 2 verkar vågad för att vara en unisexdoft. Det första som ploppade upp i min skalle var min mormor (patchoulin?). Har bara provat ytterst lite på min ena hand då jag redan valt min doft för dagen. Ska ge den några dagars användande innan jag återkommer till den.