gnäll

Efter att ha bestämt mig för att skära ner på parfymhandlandet till förmån för mitt lilla skivbolag Honeyspiderthree börjar abstinensen gällande nya dofter göra sig hörd. Då jag dessutom gått en vecka med en för luktsinnet mer eller mindre förödande förkylning har det hela nästan blivit lite ångestladdat. V.I.P. Room-doften har inte dykt upp, trots att jag la beställningen den femte december.

När jag i dag traskade iväg till Kicks för att inhandla lite schampoo samt rakblad kunde jag dock inte hålla mig. Målet med dagens försiktiga provdoftning vad att beta av en rätt kraftig doft som kunde kanske rensa upp mina bihålor och bana fri väg fram till mina doftorgan: Donna Karans Black Cashmere. Men det var ett nej på Kicks och det var även ett nej på den butik som borde kunna ha doften, Lejonet. Där var de i alla fall duktiga nog att kunna styra mig till något annat som borde kunna falla mig i smaken, vilket blev Christian Dior - Dior Addict samt Yves Saint Laurent - Nu. Blev glad när den sistnämnda togs fram då det är en doft jag länge velat testa samt att den ofta nämns i samma sammanhang som Black Cashmere, samt kraftiga damdofter som även män kan komma undan med. Tyvärr kan jag nog inte skilja melon från kattkiss i nuläget så ett återbesök är nog på sin plats. Det enda jag får fram nu är en gummismak från Nu samt vanilj från Addict.

Men det var ju inte det jag planerat att skriva om, utan det besök till den nyöppnade affären för män som nu öppnats i Örebro. Namnet är ungefär lika bra som tidningen King: Manligt. Mina fötter hade nog aldrig svängt in där om jag inte läst att de höll sig med hudvårdsprodukter samt herrdofter. Ska man nu lyckas finna någonting intressant som har ett fokus på enbart män borde man ju helt klart finna det i en herrbutik. Men det var helt enkelt värre än jag någonsin kunde föreställa mig. Dofterna bestod av Lacoste senaste, Beckhamdoften samt störrde delen av Boss utbud. Och hudvårdsprodukterna var uteslutande Boss så när som på ett märke till. Kan det ha varit så bra som Clinique? Jag minns fasen inte, men det skulle nog nästan kräva ett kors i taket. Alltså FY FÖR HELVETE vad ni lyckas göra mig besviken Manligt. Nu kan jag i och för sig inte komma och säga att det var oväntat. En typisk manlig egenskap verkar visserligen vara strömlinjeformad noll koll. Mitt i prick i så fall.

Tack vare de mustiga damdofterna känns dagen ändå inte helt förgäves. Fram för fler oblyga dofter som tar för sig lite av rummet man vistas i efterlyses, både bland parfymskapare och konsumenter.

läderfamiljen

Statcounter ger mig snygga hänvisningar till vad folk sökt på och nått A Commenced Gross. Jag klev runt bland de andra sökresultaten och hamnade på Åhléns dofttopp. Där står detta att läsa om doftfamiljen läder, "...är en liten doftgrupp som var vanligare förr. Dessa dofter är tjäriga och rökiga och nästa (sic) omöjliga att få tag på i dag."

Lustigt... På sistone har jag utan problem ramlat in i många dofter med en rätt så framstående lädernot i sig utan att ha behövt leta så värst. En uppräkning tycks vara på sin plats: Helmut Lang - Cuiron, Serge Lutens - Daim Blond, Serge Lutens - Cuir Mauresque, Bvlgari Black, L'Artisan Parfumeur - Dzing!, Robert Piguet - Bandit, Creed - Royal English Leather, Santa Maria Novella - Nostalgia. Vilken drös! Det lär finnas många fler, men de där kom jag på nu. Om sen samtliga är typexempel på 'läderfamiljen' eller ej kan kanske diskuteras, men ont om läderdofter är det knappast. Eller jo, på Åhléns dofttopp är de nog förresten omöjliga att finna...

lästips

Luca Turin har uppdaterat sin blogg med en intressant artikel som angriper vår syn på syntetiska kemikalier samt dess naturliga diton. Läs här.

bvlgari black

Herregud så jag slackat efter med uppdateringarna. Folk har frågat om jag slutat skriva eller om jag inte haft något att dofta på, men båda är fel. Snarare är problemet att jag haft för mycket att dofta på och helt enkelt inte koncentrerat mig alls på att skriva då andra saker har cirkulerat i mitt huvud. Härmed utlovas bot och bättring.

I går innan jobbet bestämde jag mig för att skutta iväg till Kicks för lite provdoftning, det finns så sjukt många varuhusdofter jag inte är det minsta bekant med. Nu var det Christian Diors Eau Sauvage (Eau de Savage tycker jag...) samt Thierry Mugler Cologne som stod på listan. Den sistnämnda kommer jag dessutom skaffa, utomordentligt trevlig.

På väg ut därifrån råkade jag passera ännu en hylla och tanken var ju inte direkt att något skulle inhandlas. Men så råkade jag se Bvlgari Black i hyllan. En helt otrolig doft jag endast haft som prov tidigare. Har letat runt efter den i Örebro förr, men helt utan resultat och endast fått svar som "Men du måste förstå att vi inte kan hålla ALLA dofter hemma" då jag frågat om de haft Black efter att ha sett andra Bvlgariflaskor i deras sortiment. Hur som helst. Nej, jag hade inte råd men ja, jag köpte den.

Blandningen av gummi och vanilj är smått otrolig. Tydligen ska där finnas svart te också och visst är den en smula rökig, men te tänker jag faktiskt inte på. Det jävliga med den här historien är att jag redan väntar på en för mig tokdyr doft som är väldigt snarlik denna, V.I.P. Room Signature. Har haft ett prov även på den och bestämt mig för att inhandla den men vänta till efter jul. Kruxet är att den är limiterad till 3,000 numrerade flaskor och när de är slut är den slut. Och så en dag nämner Chandler Burr den i N.Y. Times och för mitt inre ser jag 3,000 amerikaner som beställer flaskan och sen står jag där på ett tomt torg utan doften. Jag panikade helt enkelt och beställde en flaska för en tusing. Lovar att skriva mer om snarlikheten mellan dofterna när den kommer hem till mig.